Kanske är dags att föra in lite kommunistdiktatur i bloggen? Inte för att jag har särskilt mycket till övers för varken kommunism eller diktaturer men Nordkoreas nyligen avlidne ledare Kim Jong-Il och hans familj är ju onekligen ganska fascinerande.

Precis som när hans far, mannen med den respektabla titeln "evig president", dog för 17 år sen väntade det isolerade landet ett par dygn med att tillkännage bortgången och därför är det först idag världen fått ta del av ett dödsfall som skedde i lördags. Det är lite så de jobbar där borta.

Så sent som förra året utsåg Forbes Kim Jong-Il till världens 31:a mäktigaste människa. Och ändå vet man inte särskilt mycket om honom. Han föddes kanske i Sibirien 1941. Eller i Japanska Korea 1942. Det syntes dubbla regnbågar när han föddes och, tänka sig, det tändes kanske t.o.m. en ny stjärna på himlen! Han har varit gift "flera gånger" och fick "minst" fem barn. Några exakta siffror vet ingen riktigt.

Det mesta man vet om honom är det som framkommit genom Nordkoreansk media och får man tro den var han en ganska fantastisk man. Förutom att han kan flyga jetflygplan och är världens främste poet skriver han operor och regisserar filmer, han är ett modeorakel som inspirerat hela världen och redan under sitt livs allra första golfrunda slog han till med inte mindre än fem hole-in-ones!

På sidan av allt det här är omvärlden mer eller mindre övertygad om att han förfogade över en massa kärnvapen och därför har man alltid varit lite rädda för honom.

Så vad händer när en sån här mystisk och mytisk galjonsfigur dör? Maktkamp med risk för krig? Ett mer öppet samhälle? Revolution? Några små stapplande steg mot demokrati?

Inte så mycket, är nog svaret.

Kim Jong-un har många likheter med sin pappa. Ingen är riktigt säker på när han är född, det kan vara 1983 men det kan också vara 1984. Han är ett stort basketfan och gillar Jean Claude van Damme-filmer. På 90-talet gick han i skola i Schweiz under falskt namn så ingen visste vem han egentligen var. Och just ja, han har indoktrinerats till att bli den nya ledaren i diktaturstaten som hans farfar grundade på 40-talet.

Det vi i resten av världen kan hoppas på är att han (trots allt inte fyllda 30, oavsett vilket födelsedatum man tror på) inte hunnit lära sig allt som krävs för att upprätthålla den strängt kontrollerade staten i nuvarande skick och tappar kontrollen. Men det är kanske bara utopiskt önsketänkande från min sida. Det verkar ju finnas rätt starka familjeband där så han får antagligen all hjälp han behöver.

Sådan far..

.. sådan son.