Across The Universe

Jag vet att en rätt stor del av de få blogginlägg jag skrivit senaste tiden har handlat o fotboll, men det blir lätt så den här tiden på året när ett fotbollsfreak lever i en fotbollsgalen stad så ni kan nog förvänta er ett par till.

Det har varit Champions League-semifinaler den här veckan. Och jag har missat de mesta p.g.a. jobbet och eftermiddagsskiften. I tisdags var Chelsea gäster här i Barcelona och jag ade gentligen bestämt mej att jag skulle gå upp tidigt i fredags morse, ta mej bort till Camp Nou och köa för att få biljetter direkt de släpptes. Men jag ångrade mej i torsdags kväll och tur var väl det, mina danska kompisar som gått till ett köpcenter för att köpa biljetter blev nekade - för att de inte var spanjorer. De var så rädda att det skulle komma dit Chelseafans så de vägrade sälja biljetter till ett par danskar. Jag stannade iaf hemma och sov och slpp den förödmjukelsen.

Så istället för att sitta på Camp Nou tillsammans med närmare 100 000 andra människor satt jag på jobbet i första halvlek, gick hem och spenderade en halvtimme med att försökahita tt ställe där det fungerade att streama och lyckades till slut få se de sista 20 minuterna med dålig bild. Men i efterhand är jag mest glad att jag inte etalade 84 euro för att gå på en mållös match. Och jag tror fortfarande att Barca tar finalplatsen.

Igår var det så dags för den ännu viktigare matchen, United - Arsenal på Old Trafford. Jag bokstavligen sprang hem från jobbet för att hinna till anda halvlek och hann precis. Men då hade jag redan missat den halvlek som tydligen ska ha varit en av de bästa United nånsin spelat. 1-0 från först halvleken stod sej matchen ut trots Ronaldos drömträff i ribban och Giggs mål som dömdes bort för en knapp, men korrekt, offside. Det var ändå längesen jag såg United spela ut Arsenal som igår så det känns bra. Visst, i teorin är det inga konstigheter att vända 1-0, men jag ser inte hur Arsenal ska lyckas göra mål på United.

Det blir en drömfinal mellan Barcelona och United.