En helt underbar vecka, så underbar att jag måste klaga på att det var för varmt! Och då är det verkligen underbart..
Måndag: Lång, tråkig bilresa men vi va framme 1430 och kunde ställa upp tältet vart vi ville nästan. Vi valde en plats ovanför slänten på första delen av ängen, 15 meter från bajamajorna, 20 meter från mobilladdningen, 40 meter från vattnet och 100 meter från matställena.
Vi började festa och hälsa på tältgrannar som kom dit allteftersom och kvällen avslutades med en bestigning av Mount Everest.
Tisdag: Hett!!! Fruktansvärt hett faktiskt, och man hade inte vant sej med värmen heller. Började festa redan på förmiddagen men ingen var egentligen särskilt sugen. På kvällen hade vi lite vodkarace och det var den kvällen alla i mitt camp blev fullast.
Onsdag: Enda riktiga bakfyllan på hela tiden och vi började inte festandet förrän strax innan andra halvan av vårt camp kom på eftermiddagen. Som tur var kom det in lite moln och även lite regn framåt kvällen. Det vart mycket minglande och om man bortser från konserterna så var det den bästa kvällen!
Torsdag: Festivalområdet öppnade! Det förstörde ju festivalstämningen lite eftersom man inte längre kunde vara säker på att hitta folk vid campen.. Dagens höjdpunkt var förstås Sverige-Paraguay som de flyttat till största scenen vilket gjorde att det var helt sjukt häftigt! Målet i slutet gav den största kicken på hela veckan! Jag hade ätit dåligt så jag mådde inte så bra framåt kvällen/natten och gick å la mej direkt efter ja hade sett Cardigans och Sounds.
Fredag: Dagens snackis var förstås; Kommer Pete? Han kom, om än en timme försenad. Down In Albion är kanske det bästa jag sett live men annars var det mest kul att se hur han gjorde bort sej på scenen. Kvällen hade tidigare bjudit på Strokes som gav den bästa spelningen på hela festivalen enligt mej. Varken särskilt mycket festande eller minglande faktiskt så ett par bra konserter räddade dagen. Somnade gjorde jag inte förrän efter fem eftersom jag fått för mej att ladda mobilen och sitta uppe och vänta på den efter Babyshambles.
Lördag: Redan deppig över att festivalen började ta slut när kompisarna släppte bomben att de ville åka hem redan den kvällen efter Kent. Det största dilemmat för dagen och hela festivalen var varför Dia Psalma fick spela på en scen där flera tusen som ville se dem inte kom in medans en dålig Winnerbäck-wannabe samtidigt spelade på en av de största scenerna inför ingen publik alls. Det tråkigaste på hela festivalen var att åka därifrån då på natten och inte ens hinna säga hejdå till alla jag ville. Bilresan hem var en mardröm. Satt och sov obehagligt och de delar jag var vaken var ännu obehagligare för att det var så trångt. Var hemma i Gränges igen 0630 på söndag morgon.
Måndag: Lång, tråkig bilresa men vi va framme 1430 och kunde ställa upp tältet vart vi ville nästan. Vi valde en plats ovanför slänten på första delen av ängen, 15 meter från bajamajorna, 20 meter från mobilladdningen, 40 meter från vattnet och 100 meter från matställena.
Vi började festa och hälsa på tältgrannar som kom dit allteftersom och kvällen avslutades med en bestigning av Mount Everest.
Tisdag: Hett!!! Fruktansvärt hett faktiskt, och man hade inte vant sej med värmen heller. Började festa redan på förmiddagen men ingen var egentligen särskilt sugen. På kvällen hade vi lite vodkarace och det var den kvällen alla i mitt camp blev fullast.
Onsdag: Enda riktiga bakfyllan på hela tiden och vi började inte festandet förrän strax innan andra halvan av vårt camp kom på eftermiddagen. Som tur var kom det in lite moln och även lite regn framåt kvällen. Det vart mycket minglande och om man bortser från konserterna så var det den bästa kvällen!
Torsdag: Festivalområdet öppnade! Det förstörde ju festivalstämningen lite eftersom man inte längre kunde vara säker på att hitta folk vid campen.. Dagens höjdpunkt var förstås Sverige-Paraguay som de flyttat till största scenen vilket gjorde att det var helt sjukt häftigt! Målet i slutet gav den största kicken på hela veckan! Jag hade ätit dåligt så jag mådde inte så bra framåt kvällen/natten och gick å la mej direkt efter ja hade sett Cardigans och Sounds.
Fredag: Dagens snackis var förstås; Kommer Pete? Han kom, om än en timme försenad. Down In Albion är kanske det bästa jag sett live men annars var det mest kul att se hur han gjorde bort sej på scenen. Kvällen hade tidigare bjudit på Strokes som gav den bästa spelningen på hela festivalen enligt mej. Varken särskilt mycket festande eller minglande faktiskt så ett par bra konserter räddade dagen. Somnade gjorde jag inte förrän efter fem eftersom jag fått för mej att ladda mobilen och sitta uppe och vänta på den efter Babyshambles.
Lördag: Redan deppig över att festivalen började ta slut när kompisarna släppte bomben att de ville åka hem redan den kvällen efter Kent. Det största dilemmat för dagen och hela festivalen var varför Dia Psalma fick spela på en scen där flera tusen som ville se dem inte kom in medans en dålig Winnerbäck-wannabe samtidigt spelade på en av de största scenerna inför ingen publik alls. Det tråkigaste på hela festivalen var att åka därifrån då på natten och inte ens hinna säga hejdå till alla jag ville. Bilresan hem var en mardröm. Satt och sov obehagligt och de delar jag var vaken var ännu obehagligare för att det var så trångt. Var hemma i Gränges igen 0630 på söndag morgon.
