Jag tror jag ger upp. För två år sedan beklagade jag mig här över att världens bästa försvarsspel kunde vinna över världens bästa anfallsspel när Inter gick till Champions League-final. Ikväll var det dags igen. Än en gång är Barca utslaget ur Champions League mot ett lag som sällan hade en spelare utanför sitt eget straffområde.
Totalt fyra träffar i virket under de två mötena, en missad straff, en bit över 70% bollinnehav men utslagna till slut.
Visst gillar jag Barcelona, men de är som bekant inte mitt förstalag så jag är inte överdrivet knäckt att de är utslagna.
Jag är desto mer knäckt över sättet. Visst spelade Chelsea ett bra och disciplinerat försvarsspel (minus Terrys idiotiska knä som gav rött kort), men frågan är om det egentligen är värt att bry sig i en sport där ett bra och disciplinerat försvarsspel räcker för att ta sig till final i den finaste av cuper?
För jävligt helt enkelt att det än en gång visar sig att ett försvar i världsklass ens ibland kan slå ut det skickligaste bollspelande laget över 180 minuter.
