Washed away
Det betyder att ni, precis som jag, har en inneboende förkärlek till att klaga på grannarnas användande av tvättstugan och att jag rimligtvis borde få lite billiga sympatipoäng för vad jag råkade ut för ikväll.
Min tvättid började klockan 19 så jag kom ner i tvättstugan fem över. Vad jag möts av? En mamma med sina två små barn som inte bara ockuperat all yta i hela tvättstugan, nejdå, hon har precis satt igång båda tvättmaskinerna. Och med precis menar jag 1-2 minuter innan jag kom in där.
Att lämna ludd i torktumlaren eller ha missbedömt hur lång tid tvättmaskinen skulle ta på sig med fem minuter känns inte som nånting i jämförelse. Hon startade alltså maskinerna efter att min tid hade börjat.
Hennes kommentar när jag kommer in är av det mer episka slaget: "Är det du som har tiden nu?", bara som för att bekräfta att hon visste att någon annans tid började då. Hon fick snällt plocka ur tvätten ur maskinerna och allt var så gott som frid och fröjd sånär som på en liten sak;
Lever jag verkligen i en värld där människor är så blåsta?
Coverboy
Min plan för eftermiddagen var att sitta i solen på balkongen och fixa solbrännan lite.
Då behövs förstås nån läsning som sällskap för att inte tröttna direkt.
Tror ni då man blir glad när man kollar tidningshyllan i affären och ser zlatans ansikte på framsidan av cafe? Ja det blir man.
Run, run, run
Alla som känner mej vet att om det är nånting jag hatar att göra så är det att träna. Men jag fyller 28 i år och hur mycket jag än vill är inte min kropp 18 längre. Pizza, öl och tv-tittande är helt enkelt inte tillräckligt för att hålla sig i form längre. Det krävs nånting mer, och tills jag hittar ett bättre substitut får jag finna mej i att knyta på mej löpskorna då och då.
Jag har hittat en ful och tråkig liten löprunda på ungefär 3,2 km - mestadels bland vägarbeten men delvis bland betonghus också - som jag har sprungit runt några gånger nu. Resultaten? De har sett ut såhär:
Första gången: 19:34
Andra gången: 18:24
Tredje gången: 17:50
Idag tog jag tag i det för fjärde gången, sur och bitter efter den Premier League-titel United förlorade till City på stopptid och som jag inte känner mej redo att skriva mer om riktigt än, och kom i mål på tiden 16:57.
Jag har nånstans en förhoppning att klara sträckan på under 15 minuter och fram tills idag har det känts som ett helt omöjligt mål, men nu vet jag inte riktigt längre. Det kanske kan gå ändå?
Att jag vet både exakt tid och distans beror förstås på att jag har en app i telefonen, RunKeeper, som låter mej veta allt jag behöver veta. T.ex. vet jag med säkerhet att anledningen till att jag sänkte tiden så mycket idag var att jag kunde hålla ett jämnare tempo än tidigare. Första kilometern sprang jag faktiskt snabbare senast, så att jag sänkte mej nästan en minut berodde helt och hållet på de sista två tredjedelarna.
Jag tycker alltså det är tråkigt att träna trots att jag får massor med fantastisk statistik. Hur har folk motiverat ej till att träna innan sånt fanns tillgängligt så enkelt?
The final visit
Det var derby på Råsunda igår. AIK - Djurgården. Även fast Allsvenskan aldrig har varit en särskilt bra liga är det något särskilt med Stockholmsderbyna. En näst intill fullsatt stadion där bortafansen har en hel kortsida för sig själva och alltså möjliggör ett härligt samspel mellan hejaklackarna och två ordentliga konkurrerande tifon ger en nästan världsunik cupfinalskänsla i en vanlig ligaomgång.
Matchen igår var dessutom lite mer än ett vanligt derby, det var det sista på Råsunda, som 75 år gammal ska rivas efter den här säsongen, och det är mycket möjligt att det var mit sista besök där alltså.
Som svensk och fotbollsintresserad är det svårt att inte ha en relation till vår nationalarena. Jag har själv upplevt både landskamper och Stockholmsderbyn flera gånger, igår stod jag med Fredrik mitt i Djurgårdsklacken och hur konstigt det än kan verka eftersom jag inte har några känslor för klubben varken för eller emot var det inte ens första gången. Jag stod i deras klack på samma arena redan för snart åtta år sedan och såg Juventus kvala sig till Champions League med målskyttar som Trezeguet och Del Piero.
Alla som är det minsta fotbollsintresserade vet förstås om att Råsundas slut är en stor sak i AIK-kretsar, men jag tror inte att de flesta riktigt tänker på hur mycket större än så det är att en sliten gammal arena ska rivas. För hela Sverige. Ja för hela fotbollsvärlden.
Det är som sagt vår nationalarena och därför rätt naturligt att en hel del landslagshistoria skapats där, men även internationellt finns det få arenor med så mycket historia. Det har bara spelats 25 VM-finaler i fotboll. 19 för herrar och 6 för damer. Bara 22 arenor har stått värd för en VM-final oavsett kön. Azteka-stadion i Mexico har huserat två finaler för herrar och två arenor har varit spelplats för finaler i både herr- och dam-VM. Rose Bowl i Pasadena (USA) och Råsunda i Solna. Vi snackar alltså om en av endast tre arenor i världen där två VM-finaler spelats. Klart det är ganska mycket fotbollshistoria som rivs.
Och den där herrfinalen var inte vilken som helst heller. En 17-årig supertalang gjorde två av målen och fick sitt stora genombrott. Vi känner bäst igen honom genom smeknamnet Pelé.
Safety first.
På vägen från jobbet idag märkte jag en grej jag aldrig tänkt på förut. Av de säkert ett par hundra cyklister jag såg på min 15-minuterspromenad från kontoret till tunnelbanan hade en klar majoritet cykelhjälm.
Alla var vuxna, ingen såg ut att tävlingscykla.
Jag har alltid levt i någon tro att cykelhjälm, det är för barn och proffs och ingen över 15 skulle sätta på sig en så länge man inte tänkt sig upp i hastigheter runt 30-40km/h, vilket ytterst få är i närheten av i Stockholms innerstad.
Hur kommer det sig att det här stora hjälmanvändandet överraskar mig så mycket? Är det en storstadsgrej? De som är uppvuxna med mycket trafik fattar vitsen med säkerhet. eller har cykelhjälmen fått en renässans och blivit lite hipp i hela landet? Eller är det helt enkelt bara jag som missat grejen tidigare och att det alltid varit vanligare med hjälm än utan?
Oavsett vilket tycker jag det är väldigt positivt att så många värdesätter säkerhet, jag ska själv börja fundera på det när jag blir gammal och inte har nåt hår som hjälmen kan sabba.
Lets call it even
Jag spenderade helgen i Linköping. Spelade minigolf, drack boxvin, planerade semester, shottade i stora glas med en Gränges-tjej och råkade av en slump träffa på en av killarna jag bodde med i Mildura för snart fem år sen.
Men allra mest minnesvärt är kanske ändå notan från när jag, H och Elina käkade middag i lördags. Visst har man varit med om att kvittot i mataffären hamnar på exakt en hundring några gånger, men det är såklart inget mot det här:
I väntan på vintern
Tydligen finns det risk för snö i helgen och det kan man ju tycka vad man vill om(själv tycker jag att det är förjävligt). Min helg kommer spenderas i Linköping och det brukar alltid bli trevligt, men självklart blir det lite trevligare ifall det går att grilla och dricka rosé i solen.
Och på tal om solen. Medan vi fortfarande har lite sommar har jag passat på att hänga på mina favvouteserveringar i Stockholm. Ett par luncher på strandbryggan och ett par besök på mälarpaviljongen, bland annat igår kväll till en fin solnedgång tillsammans med Maria som till slut pallrat sig hem från sydamerika.
1 maj
Ledig från jobbet, inte ett moln på himlen, då fick det bli årets första besök på Gröna Lund med David och Therese. Väldigt bra dag!
Är det värt det?
Mycket av det goda
Blow 'em away in the night
En försmak av EM
I sommar hoppas vi på att vinna den, men redan nu gör den ett gästframträdande i Stockholm. Jag promenerade helt vanligt på Drottninggatan och när jag gick förbi intersport satt det helt plötsligt en massa skyltar om att em-pokalen fanns där inne. Och de höll vad de lovade, även om den här bilden blev ganska dålig:
Bara för att jag kan..
Shejka med shejken
Ett par stora frågetecken fanns dock kvar. Hur tänkte de som röstade dit en narcissistisk diktläsargubbe (Ranelid) och en kille som lät som han höll på att dö (den rakade i Dead by April)? Att människors smak och tycke när det gäller musik kan skilja sig så extremt från vad jag anser kan klassas som musik är fascinerande.
Tyvärr måste jag dessutom erkänna att jag idag fick ännu svårare att fatta hur de ovan nämnda kunnat bli framröstade när jag för första gången hörde den här konkurrenten. Man kan diskutera både skämtfaktorn och det faktum att en vuxen man frivilligt går upp på scen och gör en sån grej. Och överlag är det en skitlåt. Men det går inte att komma ifrån att vissa textrader är långt mer briljanta än Ranelids miraketrams:
Köttbullar? Jävla bra. Ikea? Jävla bra. Carola? Inte så bra.
Because it's worth it
United vinner sin match komfortabelt. City förlorar sin, mot Swansea dessutom. United går förbi City i ligan och tar över serieledningen. Längre ner i Europa avgör Zlatan och Messi sina matcher. Såna här dagar förstår jag varför jag envisas med att kolla på fotboll varenda vecka trots att jag ofta mest mår dåligt av det.
