Det känns nästan som det var igår. Jag var 15 år gammal och gick ut genom skolans dörrar i en kortärmad svart skjorta, med betygen i handen och ett stort leende på läpparna. Det är 10 år sedan.

Förra månaden kom det slutliga beviset på att det faktiskt har gått så lång tid och att det inte bara är nåt jag inbillar mej, jag fick inbjudan till klassåterträff.

Sen dess har jag funderat hur jag ska göra. Gå eller inte gå? Å ena sidan en chans att träffa barndomsvänner jag inte sett på åratal och dessutom få vara hemma en vecka, å andra sidan en dyr och, framförallt, lång resa och slösade semesterdagar.

I början var jag nästan säker på att jag skulle gå, men sen ändrade jag mej totalt och har sagt till alla att det inte finns en chans att jag kommer dit. Sen fick jag en påminnelse igår om att idag är sista anmälningsdagen och nu har jag helt plötsligt anmält mej.

Jag kommer alltså att tillbringa sista veckan i maj hemma! Det hade jag inte trott för ett par dagar sen.