United på svensk mark, i min stad, på arenan jag tog en löptur till kvällen innan. För typ 20 år sen kom lag från engelska högstaligan till städer som Ludvika och spelade träningsmatcher. Jag minns förstås hur jag spelade förmatch på Hillängens A-plan när Nottingham Forest var på besök och jag inte alls fattade storheten i att spelare som Stuart Pearce stod bredvid sidlinjen och tittade när vi småpojkar jagade boll. Förutom att vara ett lag som faktiskt vunnit Europacupen var de på den tiden fortfarande ett Premier League-lag.
Det var en annan fotbollsvärld då, det är en utopi att ett Premier League-lag skulle åka på turné i svenska småstäder idag. Den enda likheten mellan 1994 och 2013 jag överhuvudtaget kan komma på är att Ryan Giggs bär nummer 11 i United.
Numera är det stort att United kommer till Sveriges nationalarena och möter ett allsvenskt lag. Vi var 30000 som betalade överpriser för att se ett träningspass. Tidningar och TV har gjort reklam nationellt hela sommaren. Vilken happening!
Och sen kom matchen. Avslaget, segt och 1-1. Hade det inte varit för att min beundran för Giggs, Nemanja Vidic och 30-årsfirande Robin van Persie är så stor att jag gladeligen betalar bara för att se dem värma upp hade jag krävt pengarna tillbaka.
Jag har inget emot att sporten styrs av pengar, det gör allt annat i samhället också och det måste den för att utvecklas, men det är lite synd att fotbollsspelarna blivit oåtkomliga gudar så till den grad att en träningsmatch mot en jätteklubb är så sensationellt att det är en av sommarens största händelser i hela landet.
Även om det är "min" klubb som står för besöket.
https://cdn2.cdnme.se/59193/7-3/pic_5202659eddf2b336b39ba6cc.jpg" class="image">
