Den där känslan att komma hem när man varit borta alldeles för länge.
Jag har i många år fått den när jag kommer till Ludvika eller Grängesberg. My comfort zone. Och jag kommer känna den igen om bara ett par dagar när jag ska upp dit och fira midsommar i Dalarna för första gången på sex år.
Men det är inte därför jag skriver det här inlägget.
Jag var i Barcelona förra veckan. För första gången på ett och ett halvt år, och det besöket var bara några få novemberdagar. Det är nästan tre år sen jag flyttade därifrån. Men trots att det gått så lång tid sen senast var det som att jag aldrig lämnat. Det var lugnt och avslappnande. Och det var antagligen första gången jag rest nån annanstans än till Dalarna och inte känt behovet av att göra något, se något eller upptäcka något på en hel vecka. För jag vet att det alltid kommer finnas kvar.
Den där känslan att komma hem.
