Idag är det val till EU-parlamentet. Ett val som brukar gå ganska obemärkt förbi och som aldrig nått upp till 50% valdeltagande i Sverige. Förra gången det var EU-val, 2009, bodde jag i Spanien och visste inte hur jag skulle rösta därifrån så jag fick tyvärr sälla mig till den där majoriteten som inte röstade. De senaste veckorna har dock intresset kring valet höjts och allt tyder på att det blir rekordmånga som går till vallokalerna idag. Även jag har varit där den här gången.
Hur man ska rösta är däremot ingen lätt fråga. Som så många andra är jag alldeles för dåligt insatt i merparten av de politiska frågorna och vad de olika partierna står för. Dessutom är ett EU-val lite annorlunda än ett riksdagsval vilket gör att det inte nödvändigtvis är bäst att rösta på det parti man tror är bäst lämpat att styra Sverige. De cementerade blocken existerar inte alls på samma sätt och klassiska valfrågor som skatter, skola och vård har mindre betydelse. Här handlar det om de stora frågorna där hela Europa eller kanske hela världen behöver samarbeta, som miljö, fred och huruvida vi vill ha fri rörlighet och handel mellan nationer.
En av mina starkaste politiska åsikter har alltid varit en positiv hållning till ett starkt europeiskt samarbete. Historiskt har Europa varit skådeplats för mer krig, blod och förföljelse än någon annan plats på jorden, något som kulminerade med de två världskrigen. Men sen det samarbete som idag kallas EU inleddes på 1950-talet har det inte varit en enda väpnad konflikt mellan två medlemsstater, en helt enorm framgångssaga utan motstycke. Istället för att slåss mot varandra har man handlat av varandra och gjort sig beroende av varandra. Där det för bara 20-30 år sedan fanns järnridåer mellan länder är freden idag så säker att det blivit en självklarhet för hundratals miljoner människor att röra sig fritt över en hel kontinent och att till och med bosätta sig och arbeta var man vill. Jag tycker det är helt fantastiskt.
Med det ingångsvärdet är det en fullständig självklarhet för mig att rösta på ett parti som konstruktivt vill satsa på att utveckla EU-samarbetet snarare än att begränsa det och då har jag åtminstone kunnat begränsa mig till de fyra allianspartierna plus Socialdemokraterna. Sen faller Kristdemokraterna alltid bort för mig på historiskt ideologiska skäl precis som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna (grundat på religiösa, kommunistiska respektive rasistiska värderingar) och då är det bara fyra partier kvar. Av resterande kan jag ganska lätt ta bort Centern för att jag inte vet vad de kan tillföra som inte något av de andra kvarvarande kan.
På väg till vallokalen har jag ändå tre partier och två olika färger kvar att välja på. Jag har gjort tre olika onlinetester för att testa mina sympatier och Moderaterna har vunnit knappt i alla. Sen har Folkpartiet, Sossarna och KD varit ganska jämna där bakom, men KD är som sagt aldrig ett alternativ. Fortfarande osäker när jag kom in i vallokalen drog jag en lättnadens suck när jag såg på valsedeln att Marit Paulsen är skriven i Malung. En dalatant måste ju vara det bästa vi kan skicka till Bryssel.
Mitt lilla bidrag till demokratin är avklarad för den här gången, det känns bra att få vara en del av att ta Europa framåt och att göra det jag kan för att motverka de främlingsfientliga krafterna som är på uppgång. Med de oroligheter som finns alldeles utanför unionen och de problem som funnits på platser inom unionen får vi inte glömma varför samarbetet startades från första början.
Dessutom är det ganska roligt att få gå till vallokalen en söndag.
