Jag har i mina senaste inlägg här klagat på stulna bilnycklar och dåliga arbetstider, så jag tänkte att jag kan ju fortsätta klaga lite när jag ändå är i klagartagen. Och jag tänkte börja mitt klagande med ett citat från min sjuka stackars lilla syster:
Jag hatar Spanien
Att vara sjuk i det här landet är ingen lek såvida man inte är frisk. Ja, det är faktiskt så svårt att det vore jobbigt även om man var frisk. För att bli sjukskriven från jobbet behöver man nämligen ett papper som heter baixa, som doktorn skriver ut. Och det är inte vilken doktor som helst som får skriva ut det, utan bara ens egen doktor på rätt sjukhus i rätt del av stan som förhoppningsvis har öppet när man behöver det. Till på köpet måste man ha ett annat papper, som heter padron, för att överhuvudtaget kunna få ett sånt där baixa. Och att man behöver ett padron är inget man får veta när man börjar jobba och det har resulterat i att min lillasyster nu har gråtit hos doktorn två gånger den här veckan när hon mått så dåligt att hon egentligen aldrig borde gått ur sängen.
Men efter lite snyftande och tre dagar lyckades hon åtminstone få sitt baixa till slut och nu är det bara att gå igenom samma procedur för att få ett friskintyg sen. Men ¨då kommer hon ju åtminstone att vara frisk när hon ska krångla med byråkratin..
Och jag då? Efter att ha hört och sett syrrans skräckhistorier från sjukvården här har jag bestämt mej att jag aldrig ska sjukskriva mej i det här landet. For real.
Jag hatar Spanien
Att vara sjuk i det här landet är ingen lek såvida man inte är frisk. Ja, det är faktiskt så svårt att det vore jobbigt även om man var frisk. För att bli sjukskriven från jobbet behöver man nämligen ett papper som heter baixa, som doktorn skriver ut. Och det är inte vilken doktor som helst som får skriva ut det, utan bara ens egen doktor på rätt sjukhus i rätt del av stan som förhoppningsvis har öppet när man behöver det. Till på köpet måste man ha ett annat papper, som heter padron, för att överhuvudtaget kunna få ett sånt där baixa. Och att man behöver ett padron är inget man får veta när man börjar jobba och det har resulterat i att min lillasyster nu har gråtit hos doktorn två gånger den här veckan när hon mått så dåligt att hon egentligen aldrig borde gått ur sängen.
Men efter lite snyftande och tre dagar lyckades hon åtminstone få sitt baixa till slut och nu är det bara att gå igenom samma procedur för att få ett friskintyg sen. Men ¨då kommer hon ju åtminstone att vara frisk när hon ska krångla med byråkratin..
Och jag då? Efter att ha hört och sett syrrans skräckhistorier från sjukvården här har jag bestämt mej att jag aldrig ska sjukskriva mej i det här landet. For real.
