Att gå på konserter är som bekant ett av mina allra största intressen, men jag brukar tycka att jag gör det alldeles för sällan. Förra veckan får man väl ändå säga att jag höll tempot uppe ganska bra, eller vad sägs om det här facitet?
Fredag 24 augusti, Eldkvarn (+++)
Måndag 27 augusti, Lars Winnerbäck (++)
Torsdag 30 augusti, Marina & the Diamonds (+++)
Torsdag 30 augusti, Coldplay (++++)
Jag var dessutom väldigt nära att avsluta med Lady Gaga nu i fredags, men trots att jag hade två biljetter reserverade bara någon timme innan konserten struntade jag i det. Det kändes som jag hade fått min dos ändå.
Jag har satt mina betyg vid bilderna här ovanför och jag kan väl ge en snabb förklaring till dem:
Eldkvarn (+++): Eftersom jag egentligen bara lyssnat på de största hitsen gick jag dit utan några andra förväntningar än att få höra dem och det fick jag. Plura är en mysig gubbe och han levererade ungefär vad jag förväntat mig, varken mer eller mindre.
Lars Winnerbäck (++): Det här var fjärde gången jag såg Lasse live, och han har varit mycket bättre alla de andra gångerna. De nya låtarna håller inte riktigt Winnerbäck-klass och jag har sett han göra mer imponerande versioner av en del äldre låtar. En besvikelse och jag gick redan innan han spelat färdigt för att slippa trängas på vägen därifrån.
Marina & the Diamonds (+++): Primadonna och I am not a robot hör till mina mest intensivt spelade låtar under sommaren och de var förstås tillräckligt bra för att ge ett högt betyg, men som alltid med förband är ljudet sådär, belysningen halvkass och publiken rätt frånvarande, och sånt drar ner betyget trots att hon själv gjorde allt hon kunde.
Coldplay: (++++): Showmässigt det bästa jag sett. Nånsin. Fyrverkerieer, konfetti, 30000 blinkande armband i publiken och inte mindre än tre olika scener. Rekvisitan utklassade allt jag upplevt tidigare, men många av låtarna tänder inte riktigt till, speciellt inte i mitten av setet, och förutom den magiska Fix You hade jag nog förväntat mig lite starkare versioner även av de de bästa låtarna. Jag hade hoppats på en betydligt mer avskalad och inlevelsefull Yellow och hade det inte varit för en fantastisk publik hade Viva la Vida känts rätt medelmåttig. Hade det inte varit för att jag är så kräsen efter Bruce på Ullevi hade jag nog ändå gett den här fem plus, om inte annat för att vi fick tag på biljetter samma dag och utan varken trängsel eller stress kom in i främre inhägnaden.
Kommentera