Across The Universe

Alla som känner mej vet att om det är nånting jag hatar att göra så är det att träna. Men jag fyller 28 i år och hur mycket jag än vill är inte min kropp 18 längre. Pizza, öl och tv-tittande är helt enkelt inte tillräckligt för att hålla sig i form längre. Det krävs nånting mer, och tills jag hittar ett bättre substitut får jag finna mej i att knyta på mej löpskorna då och då.

Jag har hittat en ful och tråkig liten löprunda på ungefär 3,2 km - mestadels bland vägarbeten men delvis bland betonghus också - som jag har sprungit runt några gånger nu. Resultaten? De har sett ut såhär:

Första gången: 19:34
Andra gången: 18:24
Tredje gången: 17:50

Idag tog jag tag i det för fjärde gången, sur och bitter efter den Premier League-titel United förlorade till City på stopptid och som jag inte känner mej redo att skriva mer om riktigt än, och kom i mål på tiden 16:57.

Jag har nånstans en förhoppning att klara sträckan på under 15 minuter och fram tills idag har det känts som ett helt omöjligt mål, men nu vet jag inte riktigt längre. Det kanske kan gå ändå?

Att jag vet både exakt tid och distans beror förstås på att jag har en app i telefonen, RunKeeper, som låter mej veta allt jag behöver veta. T.ex. vet jag med säkerhet att anledningen till att jag sänkte tiden så mycket idag var att jag kunde hålla ett jämnare tempo än tidigare. Första kilometern sprang jag faktiskt snabbare senast, så att jag sänkte mej nästan en minut berodde helt och hållet på de sista två tredjedelarna.

Jag tycker alltså det är tråkigt att träna trots att jag får massor med fantastisk statistik. Hur har folk motiverat ej till att träna innan sånt fanns tillgängligt så enkelt?