Across The Universe

Precis som hälften av Sveriges befolkning kollade jag på den där melodifestivalen i lördags. Till skillnad från de flesta andra kunde jag se Globen, som för kvällen lyste blått, från soffan. Som de flesta (förutom Danny Bitter) tyckte jag att rätt låt vann. Visserligen tyckte jag nog att Mollys låt var bäst, men ballader ska inte förstöras genom att vara med i tävlingar, det är de för bra för, så jag var helnöjd med Loreens vinst ändå. 

Ett par stora frågetecken fanns dock kvar. Hur tänkte de som röstade dit en narcissistisk diktläsargubbe (Ranelid) och en kille som lät som han höll på att dö (den rakade i Dead by April)? Att människors smak och tycke när det gäller musik kan skilja sig så extremt från vad jag anser kan klassas som musik är fascinerande. 
 
Tyvärr måste jag dessutom erkänna att jag idag fick ännu svårare att fatta hur de ovan nämnda kunnat bli framröstade när jag för första gången hörde den här konkurrenten. Man kan diskutera både skämtfaktorn och det faktum att en vuxen man frivilligt går upp på scen och gör en sån grej. Och överlag är det en skitlåt. Men det går inte att komma ifrån att vissa textrader är långt mer briljanta än Ranelids miraketrams:    


Köttbullar? Jävla bra. Ikea? Jävla bra. Carola? Inte så bra.