Alla i Stockholm snackar jämt om den där skärgården de är så stolta över och som tydligen ska vara helt fantastisk. Jag har åkt färja genom den och jag har flygit över den men jag har aldrig stannat till där och därför har jag inte riktigt fattat grejen.
Men en midsommarhelg på Ljusterö har lärt mej vad den där skärgården handlar om. Ren livskvalitet. Att kunna vakna på midsommaraftons morgon och sätta sej med gitarren och titta på den här utsikten är sånt som gör att man älskar livet.
En plats kan vara hur vacker som helst, men utan rätt sällskap blir det ändå tråkigt i längden. När man är tillsammans med ett skönt gäng är det mest tråkigt att tiden går så snabbt och helgen till slut tar slut.
Kommentera