När jag var yngre och spenderade min fritid med att utöva lagsporter brukade jag oftast ha nummer 12 på ryggen. Det var "mitt" nummer på den nivån att jag lade till en 12a i den epostadress jag fortfarande använder 15 år senare. När jag var tillräckligt ung för att fortfarande drömma om att bli nästa David Beckham fick 12an till och med ta plats i min namnteckning.
Nuförtiden? Jag kanske har växt ifrån grejen med "favoritnummer" på samma sätt som man slutar ha en "favoritfärg" när man gör anspråk på att kalla sig vuxen, men minnena gör förstås att 12 alltid kommer vara lite mer än bara en siffra i mängden.
12 december 2012. 12/12/12. Idag firar vi mitt nummer.
1 kommentarer
Anonym
13 Dec 2012 22:18
grattis !!
Kommentera