Som väl ingen har undgått är det idag den internationella kvinnodagen.En dag för att lyfta fram kvinnorna och slå ett slag för jämställdheten. Jag är verkligen inte rätt person att uttala mig om alla aspekter av jämställdhet och ännu mindre om feminism, dels för att det är ganska komplexa frågor som kräver att man väger in argument från rätt många olika vinklar och dels för att begreppen nästan har lika många definitioner som anhängare. Jag har personligen lite svårt för just begreppet feminism eftersom jag tycker den ursprungliga "kvinnokampen" som myntade uttrycket är för fixerad vid bara halva befolkningen för att kunna ses som sann jämställdhet. Samtidigt vet jag att många andra definierar begreppet helt annorlunda och i realiteten troligen står för exakt samma jämställdhet som jag gör.
Men nog om det. Könsroller i hemmet och olika uppfostringsmetoder är intressant, men det som fångat mitt intresse mest i jämställdhetsfrågan är "15:52-kampanjen". Den innebär att kvinnor jobbar gratis efter klockan 15:52 varje vanlig arbetsdag (8-17) och hänvisar till siffror som visar att kvinnor de facto tjänar 14% mindre än vad män gör. Som grupp.
Lika korrekta som förjävliga siffror.
Grejen är bara att statistik kan användas för att visa nästan vad som helst, bara man vet vilka parametrar som ska användas och vilka som ska utelämnas. För att få fram en löneskillnad på 14% får man lägga ihop alla kvinnors löner i en gemensam pott och dela med hur många kvinnor som är yrkesverksamma. Sedan gör man samma sak med männens. Exakt hur man räknar får nån gärna förklara för mig för jag är inte helt insatt, men i stora drag är det så tillvägagångssättet ser ut. Tilläggas ska att jag tror faktiskt man där vägt in att kvinnor i högre grad än män jobbar deltid och att siffran alltså skulle kunna vara ännu högre.
Siffrorna man får fram jämför iallafall bara hur mycket män tjänar jämfört med kvinnor totalt, inte hur mycket män tjänar jämfört med kvinnor när de utför samma jobb.
Ekonomisk jämställdhet är för mig inget annat än lika lön för lika arbete, och här kommer problemen in för såväl 15:52-gänget som för samhället. Män och kvinnor är dominerande i helt olika yrken, varav män är överrepresenterade i många av de högst avlönade yrkena och kvinnor i många av de lägst avlönade. Om man istället jämför manliga fabriksarbetare med kvinnliga fabriksarbetare, manliga ekonomichefer med kvinnliga ekonomichefer och manliga undersköterskor med kvinnliga undersköterskor är skillnaden snarare 6 %. Standardvägning kallas det inom statistiken. Med den här lilla justeringen skulle 15:52-kampanjen helt plötsligt bli 16:31-kampanjen. Det är fortfarande inte bra förrän klockan slår 17:00 och vi kan lägga ner kampanjen, men bara genom att börja mäta rätt saker har vi faktiskt kommit halvvägs. Och det tycker jag ändå är en positiv sak värd att ta med sig.
Det finns dock en jätteutmaning kvar, för att få bort den där sista halvtimmen. Några minuter kan säkerligen förklaras med att föräldraledigheten fortfarande är skev och ger männen ett litet försprång, men den stora frågan är: Varför arbetar kvinnor i större utsträckning i låglöneyrken än män? Och hur ska vi ändra på det? Kanske har män och kvinnor naturlig fallenhet och intresse för olika saker, kanske inte, det låter jag någon annan svara på. Vad vi däremot vet är att klassiska kvinnoyrken alltsomoftast finns inom den offentliga sektorn medan män i större utsträckning arbetar inom privat sektor. Och löner som är finansierade av skattepengar kommer aldrig ha möjlighet att konkurrera med löner på den fria marknaden. Sen får ni dra era egna slutsatser om hur vi ska ta den ekonomiska jämställdheten framåt.
