Ur ett fotbollsperspektiv har den här veckan varit minst sagt händelserik, med höga toppar och djupa dalar. I måndags säkrade United sin 20:e engelska ligatitel efter ett hattrick av Robin van Persie, den förre Arsenalstjärnan som kom till Manchester i somras. Allt var på topp.
Sen gick det utför. Tisdag och onsdag har bjudit på semifinaler i Champions League, två gånger Spanien mot Tyskland (Barca-Bayern och Real-Dortmund) och de tyska lagen har tillsammans vunnit med 8-1. Ett väldigt ovälkommet och tydligt maktskifte i fotbollseuropa.
Idag är det torsdag och min helg har redan börjat. Inte förrän på tisdag kommer jag vara tillbaka på jobbet och till dess hoppas jag att fotbollsvärlden kommit tillbaka till toppen. Imorgon går nämligen flyget till London, till en långhelg fylld med shopping, skräpmat, Starbucks och öl. Och så fotboll då.
På söndag är det dags för Robin van Persie att kliva in på Emirates gräs för första gången sedan övergången i somras. Han gör det som nybliven mästare och hans gamla lagkamrater kommer tvingas välkomna honom och hans nya lagkamrater med en "guard of honour", vilket innebär att de står på båda sidor om Unitedspelarna och applåderar dem när de kommer in på planen. Det kanske mest förödmjukande merparten av de 60000 på läktarna kan tänka sig.
Men det kommer finnas ett fåtal personer som står på den där läktaren och njuter också, som ser det ögonblicket som ett av de finaste fotbollsminnena man kan få. En av dem kommer vara jag.
